Här kommer en historia från gamla tider berättad för mig av äldre officerare när jag som nybliven fänrik kom till regementet. Om den är sann eller är en skröna vill jag låta vara osagt, något kan man väl le åt den.

Hugo Nystrand

Tiden var någon gång i början av 1930-talet. Wendisterna hade sommarövningar på Rinkaby Skjutfält och de mörka moln som skulle skymma himlen i slutet av årtiondet gick ännu inte att skymta. Batteriövningarna leddes för det mesta av Wendes duktiga underofficerskår och allt var frid och fröjd. Divisionschefen var därstädes och hade tagit sin sedvanliga morgonritt ner mot havet. På håll ser han en annan ryttare som gör detsamma. Det visar sig var grevinnan Wachtmeister från Trolle-Ljungby. Eftersom regementet av och till lånade godsets mark för skjut- och grupperingsövningar så det gällde att hålla sig väl med en så viktig markägare och här börjar historien. Divisionschefen slår följe med grevinnan och en artig konversation inleds. Nu var det så att divisionschefens häst emellanåt hade en släng av kolik. Och just den här morgonen bar det sig inte bättre än att hästen lade av en riktig ”brakare” när koliken så att säga  släppte. Pinsam tystnad inträdde varpå divisionschefen harklade sig och sa: ”Jag ber verkligen så mycket om ursäkt!”

”Oh Herre Gud”, svarade grevinnan, ”jag trodde det var hästen!”

Ridå!